_Nakita_

Hej alla pandor!
Har ni haft det bra? det har jag för jag har jobbat hos Kamaria lite.
Hon skickade ett brev och berättade att jag var speciell och hade blixtens märke på min kind som
symboliserade magi. Det betyder att nån i min släkt är bekant med Kamaria och har överfört
magin genom släkten till mig. Jag blev förvånad men glad och sprang fort dit till Kamaria och började jobba.
Jag fick börja med att skura och damma, det var jobbigt men bra för stället behövdes verkligen dammas.
Det flög stora dammoln över allt.

Efter att jag hade dammat bad Kamaria mig att lämna några brev till många av hennes bekanta.
Dom kallades Kartpandorna och var väktare över många speciella ställen i panfu.
Den som jag först skulle gå till hette Kalums och var väktare över biblioteket.
När jag gick dit hade jag med mig en rygga med alla breven som jag sedan ställde vid soffan och gick fram till statyn där Kalums var gömd. Kamaria sa att man var tvungen att säga "De su de.." och sen
stället men man var tvungen att säga ia på slutet av stället så jag tänkte först efter och sen kom på.
"De su de bibliotekia" Sa jag och statyn lyste gul och ögonen på den blev gula och det kom ut
en ande ur den.

Han landade på marken och han såg väldigt gammal ut.
Han hade vitt skägg och mycket bruna kläder sen bärde han det där märket som jag också hade.

"Jag är Kalums väktaren över biblioteket" Sa han.
"Vem har Kamaria sänt ut" Frågade han och stirrade på mig.
"Nakita" Svarade jag nervöst.
"Ah, Nakita Persta. Välkommen till mitt bibliotek" Sa han och log gott.
"Men hur visste du mitt namn?.."
"Det är en tidsfråga du snart kommer få veta" Svarade han.
"Föresten jag har ett brev från Kamaria" Sa jag och gav honom brevet.
"Tack, gode panda" Sa han och tog brevet.
"Som belöing för att du sänt brevet får du en bit av Den oändliga kartan" Sa han och gav mig en trasig
bit av en karta.
"Tack så mycket" Sa jag utan en aning om vad det betydde och la ner det i väskan. Sen begav jag mig
till nästa ställe. Den gamla Hamnen där väktaren Selene fanns.
Hon var gömd i lyktan och jag sa: "De su de hamnia" Och lyktan lyste gul sen kom hon fram.

"Var hälsad Nakita, jag är Serene väktaren över Hamnen" Sa hon och log blekt.
Serene hade mörkt lockigtt hår, en svart kappa med en slips och det där märket.
Jag glömde att säga att alla kartpandor har en trollstav som dom trollar med.

"Här är ett brev från Kamaria" Sa jag och gav henne brevet.
"Tack, som belöning får du den andra biten av den Oändliga kartan" Sa hon och sträckte fram den andra biten
som jag la ner i ryggan.
Sen efter det gick jag till nästa ställe: "Djungeln"
När jag kom fram gick jag fram till blomman där Djurle var gömd.
Jag sa "De su de Djunglia" Och anden flög fram ur den lysande blomman.

Jag blev väldigt förvånad när jag såg anden.
Den var nämligen lika liten som jag!

"Tjena! Jag är Djunglia väktaren av djungeln" Sa hon med ´barnslig röst och vinkade glatt.
"Vet du vem jag är?" Frågade jag undrande.
"Hur tusan skulle jag veta det?.."
"Jag är ju bara ett barn" Sa hon och skrattade.
"Är du verkligen väktaren över djungeln?.." Frågade jag och höjde ena ögonbrynet.
"Såklart jag är men det var dåligt av Krucio att välja mig.." Sa hon och jag flämtade till!
"KRUCIO?!!" skrek jag.
"Ja men det är en tidsfråga.."
"Som jag snart kommer få veta bla.bla.bla" Avbröt jag henne och suckade.
"Hur som helst vad kom du för?" Sa hon.
"För att lämna dethär brevet" Sa jag och log tappert.
"Åh tack! en present" Sa hon tacksamt och öppnade genast brevet.
"Jag måste läsa det.. åh just det. Här har du din belöning" Sa hon och gav mig den tredje kartbiten.
"Tack" Sa jag och gick iväg.


Forts. på den kommer snart.